30 I samma ögonblick gick ordet i uppfyllelse på Nebukadnessar. Han blev utstött från människorna och måste äta gräs som en oxe. Himlens dagg fuktade hans kropp tills hans hår växte och blev som örnfjädrar och hans naglar blev som fågelklor.

31 (A) Men när den tiden hade gått lyfte jag, Nebukadnessar, min blick till himlen och fick tillbaka mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever i evighet.

Hans välde är ett evigt välde,
    hans rike varar från släkte till släkte.

32 (B) Alla som bor på jorden

        räknas för ingenting,
    han gör vad han vill
            med himlens här
        och med dem som bor på jorden.

Ingen kan stå emot hans hand

        eller säga till honom:
            ”Vad är det du gör?”

Read full chapter